Pick me up, put me back together.
Fuck livet.
Sökte hjälp på psyk för snart ett år sedan, eftersom jag ville försöka bli av med de här hjärnspökena innan de förstörde mitt förhållde. Detta förhållande är förövrigt det som räddat mig, och fått mig att vilja kämpa.
Hjälpen hjälper inte, mitt förhållande är åt helvete och jag är återigen riktigt jävla livrädd för mina egna tankar.
Har börjat plugga nere i Svenljunga för en vecka sedan, och tanken har sedan dess slagit mig att flytta ner dit, kunna stänga in mig i ett eget rum och svälta, spy och göra illa mig själv för att se hur länge kroppen pallar.
Jag kan fejka ett leende och låtsas vara glad om omgivningen kräver det. Men så fort jag är ensam så kommer ångesten och tankarna. Dödslängtan.
Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Och detta skrämmer mig.
Jag behöver dig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
skickar en kram <3
Svar:
R.
Postat av: Hörni
Vad trist att du inte mår bra. :( Hoppas allt löser sig. Stor kram till dig!
Svar:
R.
Trackback
