It must be true what people say, that only time can heal the pain.
För snart 4 månader sedan rasade hela min värld samman. Allt förändrades plötsligt och det hela slutade med att jag tog en överdos lergigan och hoppades att jag skulle dö.
Sedan dess har det varit en ständig kamp för att hålla sig på benen, för att inte hamna där igen. Och detta är enormt svårt för mig att bearbeta då det inte enbart är sorg att ta sig igenom, utan framförallt en extrem ilska. En ilska över att jag förlorat allt jag hade kvar, för att livet är så förbannat orättvist, för att livet suger just nu. Och jag är också så oerhört förbannad på de flesta inom vården. Jag är förbannad och undrar varför det ska behövas ett självmordsförsök för att folk ska reagera, för att man ska få någon hjälp alls. Och nu är det för sent.
Varje dag är ett helvete nu. Jag önskar fortfarande att jag hade dött den där dagen. Jag skulle göra precis vad som helst för att få detta ogjort.
En dag i taget.
Kommentarer
Trackback
